Åskar

2000-10-10                                                                                                                                                                         2009-05-25

Världens finaste Åskar har somnat in vid en ålder av 8,5 år. Alldeles för ung, men han var oerhört älskad.  I februari fick Åskar diagnosen L7S1 och spondylosen, han fick mediciner men han hade ändå oerhört ont och medicinen hjälpte inte längre. Så när Åskar fick beteendeförändringar pga smärtan så hade vi tillslut inget annat val än att ta det mest hemska beslut en djurägare kan ta.. Det var dags för Åskar att lämna oss och få komma till ett ställe där han inte har ont längre.

Åskar är världens finaste och snällaste hund, det kommer han alltid att vara..  Han skulle aldrig göra en fluga förnär egentligen, och älskade när man tog på honom. Det spelade ingen roll hur man gjorde det, han har stått ut med hårda barnhänder och mjuka klappar från vuxna.  Han älskade allt och alla och var nöjd så länge han fick vara med, aktivering var kul. Men det allra viktigaste var att få vara med familjen överallt…

…och det fick han. Jag har så många fina vackra minnen av Åskar. Vi har gått långa promenader, badat på konstiga ställen, seglat (även fast han tyckte det va lite läskigt när det luta), vi har åkt tåg – pendlat mellan Sala och Uddevalla. En gång åkte vi även hela 18 timmar enkel resa upp till Boden och Pers mamma m. familj. Du var så duktig, och stod ut med endast korta pauser ute på perrongen. Du stod ut med det trånga utrymmet och alla knäppa hundar i kupen..

Åskar, du har räddat livet på mig så många  gånger att jag inte kan räkna, jag har levt för dig och jag är så hemskt ledsen över att du inte fick komma till oss förens du var 5 år gammal.  Du har varit mitt stora stöd, och följt med mig överallt. Jag menar det verkligen att du har räddat livet på mig, utan dig är jag helt säker på att jag inte hade levt idag…! Du visste exakt de dagar du kunde komma och kramas och pussas och du visste även att vissa dagar var det bäst att hålla sig undan och bara kolla till mig att jag levde då och då..   Den där slyngeln Hat-Trick, han fattar ingenting. Men han kanske lär sig, jag önskar att du kunde ha fått lära honom.

Jag kommer aldrig glömma de dagar då jag ”råkat” sova för länge på morgonen och du hoppar upp i sängen och stirrar ut en för att kolla om jag lever. Du skrämde livet ur mig många gånger pga det, för det är faktiskt lite läskigt att vakna av ett hundansikte 2 cm från ens eget.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva, så mycket jag skulle kunna berätta, så att alla förstår att du var den mest perfekta och underbara hunden i världen.. Men det får nog räcka snart, jag vet ju att du var det!

Idag, vår sista dag tillsammans så fick du äta dina älskade kanelgifflar, nästan en hel påse åt du själv. Kanelgifflar var verkligen något du älskade så mycket!  Dessutom när vi åt hamburgare så satt du under bordet och åt pommes ”en till dig, en till mig” – den principen körde du och jag många gånger.

Beslutet att låta dig få somna in är det absolut värsta jag någonsin behövt göra, för jag älskar dig så mycket, jag kommer alltid att älska dig! Jag kan inte förstå hur jag ska kunna gå vidare utan dig, du har alltid varit mitt allt, nr 1. Jag saknar dig redan så fruktansvärt mycket, det känns så tomt utan dig! Och den tomheten kommer nog aldrig försvinna.

Sov gott Åskar, hälsa till Zack och alla andra änglahundar!

Jag älskar och Saknar dig!!

Bilder på Åskar ( <— Tryckbar länk)