Igår förmiddag så tog vi en promenad på Rödön, det är verkligen en perfekt lagom promenad.
Dessutom befinner man sig på en ö, så inga hundar kan försvinna och de kan springa i sina stora lovar på vintern, eftersom det finns ingen ”normal” person som ger sig ut på en ö med hala bryggor på vintern.
Men för hundägare är det alldeles perfekt att vandra där.
När vi närmade oss slutet av vår promenad så kom vi ner till en av de 2 stränderna. Det har lagt sin en tunn ishinna på vattnet och Åskar går precis vid vattenkanten och attackerar denna tunna ishinna. Åskar tycker detta är en väldigt rolig lek.
Hat-Trick springer lite fram och tillbaka och går sedan för att kolla på vad Åskar gör för tokigheter, så han ställer sig vid strandkanten och går i med en eller två. Mer skulle han inte göra frivilligt liksom…. Sen så står de där vid kanten och pysslar, medan Hat-Trick upptäcker att man kan ställa sig på ishinnan… I cirka 1-2 sekunder.
För efter dessa 1-2 sekunder, inser han att han blir blöt, han bromsar upp, och sen säger det bara PLURR!!! Det blir djupt nästan direkt, och han var inte alls långt ute och vi hade inte en chans att hinna med och uppfatta någonting. Men Hat-Trick blir iaf tokblöt och hamnar i vattnet med hela kroppen, efter första chocken som gällde att man blev blöt, så upptäckte han att man blev även kall, Hat-Trick ligger fortfarande i vattnet och han ”gör ingenting” både Per o jag tänkte tanken, oh herregud nu får vi kasta oss i efter honom.
Men efter någon sekund så får Hat-Trick tillbaka sin hjärna oc börjar simma den minimala biten in till land. Där han tokruskar på sig och undrar verkligen vad i helvete var det som hände?!
Observera att detta bara skedde under några få sekunder, så det var precis så att man hinna reagera, tänka en tanke, och sen var han inne. Men det var faktiskt läskigt under dessa få sekunder, det tyckte nog både vi och Hat-Trick.
Efter Hat-Trick’s lilla bad var det bara att bege sig hemåt, egentligen hade jag tänkt träna lite, men det kändes inte direkt shysst mot en väldigt kall kelpie. I bilen så hade vi en tjock varm filt som vi lindade in honom i, det tyckte han var skönt 🙂
Hans chock höll inte i sig länge för han var snart sitt vanliga ”jag”…