Ja då var det idag dags för spårkurs igen.. Efter denna tunga vecka så kan jag ärligt säga att jag verkligen inte hade lust och det tog emot så in i h*lvete att ens behöva åka dit och klara av att vara i grupp, klara av att koncentrera mig. Men jag vet ju att om jag inte åker dit idag, så skulle jag inte klara av att åka dit nästa gång osv. Så det var ju bara att ta sig samman och åka iväg..
Det är dags att lägga lite längre spår, och mitt stora problem är att jag inte har en susning om hur långt jag har gått. Stegräknaren visar rätt så diffust, även fast jag ska testa lite mer att jag ska kunna utläsa ungefär hur långt jag gått. Men fick ett tips om idag att jag faktiskt kan räkna i minuter. För om jag har gått i 10 min så har jag ändå kommit en bra bit på väg. Så idag gick jag ett 10 minuter långt spår, och det är nog det längsta vi gått hittils (??).
Dock så är terrängen i Uddevalla rätt jobbig eftersom det hela tiden går upp och ner pga alla backar överallt. Så det var rätt jobbigt att hitta tillbaka till bilen, för jag hade noll koll på vart jag hade gått och hur långt jag hade till spåret. Men om jag gick för långt åt ett håll så var det ett stup där, så det var bara till att traska på och tillslut lyckades jag hitta en väg ner och tillbaka till bilen.
Medan spåren låg så satt vi mest och prata, de andra hade sina vovvsingar framme. Men jag orkade faktiskt inte med att ta fram H-T idag, nog för att det är väldigt nyttig för honom att umgås i grupp och han behöver det. Men man får också välja sina gånger. Om jag mår skit och inte orkar med mig själv, så är det inte läge att träna på sånt. För jag vill inte att han ska få dåliga erfarenheter av andra hundar, spår, klubben osv. Bara för att jag inte kan hålla ihop. Så ja han fick sitta i bilen.
Men innan vi gick spåret så tog han och jag en liten rastningsrunda, så han både fick busa av sig och springa lite löst. Min söta ”lilla” kille han gick och bar på kopplet nästan hela rastningsrundan.. Ja jag höll då inte i kopplet, och så sprang han runt och busa och fjanta sig. Dessutom var han superduktig som vanligt med inkallningar, men idag får han ett extra plus i kanten eftersom han nästan gjorde en klockren utgångställning när jag kallade in honom 🙂
Själva spåret gick också riktigt bra att gå… Han tog upp det bra, när vi gått en liten stund så ”ballade” han ur och började leka och bete sig i spåret.. Jag bad en tyst bön för mig själv ”snälla, snälla, snälla, snälla, snälla Hat-Trick TA UPP SPÅRET för min skull. Jag orkar inte att du ska krångla idag” och min lille prins gjorde självklart det och tog resten av spåret klockrent även fast det gick lite hit och lite dit 🙂 Min duktiga skit..! ❤
På tillbakavägen fick han självklart gå lös, och det är sååååå härligt att få göra det i skogen tycker Hat-Trick.. I efterhand bannar jag mig själv, för både på tillbakavägen när jag la spåret hittade jag fina gula kantareller och även efter vi hade gått spåret. Plockade jag dem??? Nej, jag tänkte hela tiden att jag inte hinner och det var inte så mycket iaf. Men nu i efterhand inser jag att jag iaf minst skulle fått mig en kantarellmacka.